Farväl Star Wars

Säg den kärlek som varar. Så länge jag kan minnas har jag varit förälskad i Star Wars. Med råge, till på köpet. Men jag har nu insett att kärlekssagan är slut - och detta efter att den egentligen har varit i ordentlig gungning i över tio års tid. Så härmed gör jag slut. Jag och Star Wars går från och med nu skilda vägar. Tack för den här tiden!

Orsaken till separationen är att det jag en gång älskade inte längre är Star Wars. Jag älskade originaltrilogin innerligt och jag borde ha kunnat sett varningssignalerna i och med Special Edition-versionerna som kom på bio 1997, men jag var för upptagen med att tycka att det var häftigt att kunna se mina älsklingar på vita duken för första gången och att någonstans uppskatta kosmetika som uppstädade negativ, nya scener, förbättrat ljud och datoranimationer.

Problemen började på allvar 1999. Egentligen borde det ha varit ett glädjens år eftersom mina älsklingar skulle få tillökning, men när dammet lagt sig visade det sig att det var den största besvikelsen i mitt liv fram till dess. Besvikelsen blev dock ännu större 2002 när avkomma nummer två kom och när det var dags för avkomma nummer tre 2005 fanns det inte längre några förväntningar att bli besviken på. Resultatet var minst lika dåligt även den gången, men jag hade slutat bry mig för länge sedan.

Sedan dess har en animerad serie kommit ut som jag överhuvudtaget inte ens sett och till och med skaparen George Lucas har nog tappat räkningen på hur många gånger han gått in och ändrat på mina älsklingars utseende. Det har gått så långt att Lucas förnekar mina ursprungliga älsklingars existens och verkar vilja förvisa dom till Jordens mörkaste hörn där ingen kan hitta dom. Istället skall världen tro att de ständigt plastikopererade kopiorna han visar upp i DVD-utgåva efter DVD-utgåva är originalen och att det är dessa som är Star Wars tillsammans med tre avkommor som misslyckats med att leverera i varje avseende samt en animerad serie som inte intresserar mig ens lite grand.

När Star Wars-fansen i år skulle fira Star Wars Day den fjärde maj ("May the 4th be with you") insåg jag att inte kunde delta. Jag ville först delta, men insåg att det vore en lögn. Det vore en lögn eftersom det jag fortfarande älskar inte längre är Star Wars. Det är inte det Star Wars som Lucas vill att världen skall se, det är Star Wars som han tycks skämmas över. Det som blir kvar, det som Lucas anser är Star Wars, är i mina ögon så uselt och dåligt att jag aldrig kommer kunna sträcka mig till ens tycka att det är drägligt.

Jag insåg att jag, enligt Lucas sett att se det, inte älskar Star Wars. Jag insåg efter åratal av hånfull behandling av Lucas att jag inte kan älska det han kallar för Star Wars.

Därför tar det slut nu. Men jag är inte bitter. Jag är faktiskt lättad, för nu slipper jag svara "ja" på frågan om jag är Star Wars-fan bara för att tvingas följa upp det med förklaringen "men bara av originaltrilogin så som den ursprungligen var när den gick på bio för första gången". Nu kan jag bara säga "nej" med valet att lägga till "inte på en fläck".

Farväl!

Minnen från min barndom 1

Jag minns att jag satt som tioåring (ungefär) och tittade på den här serien när den gick på svensk TV. I USA gick den mellan 1988 och 1990 och bör ha gått ungefär samtidigt här också. Fadern spelade in flera avsnitt som jag sedan tittade på om och om igen. Och trots att jag inte sett serien alls sedan dess så sitter namnen på karaktärerna som berg - till och med på sådana som bara dök upp i enstaka avsnitt. Att se det här introt igen tar mig tillbaka och ger mig så många minnen. Allt kommer tillbaka direkt.

Nu var det länge sedan

Bloggen tvärdog direkt efter att jag startade den. Vi får se om vi inte kan få lite liv i den igen. Var vänlig avvakta ...

Svarta listan

För länge sedan, i en blogg långt, långt borta, skrev jag om ett par brädspel jag köpt som visat sig mera fungera som dammsamlare och ett sätt att bränna pengar än som en investering i upplevelser och trevliga kvällar med mina nära och kära. Ett av dom spelen som jag listade då, Cave Troll, har sedan dess spelats en del, om än inte mycket, men tillräckligt för att det skall ha varit värt utlägget för det. Dessutom tror jag det finns goda chanser att få mina vänner att vilja spela det fler gånger. Enda anledningen till att det inte spelats mer än vad det gjorts är för att vi har tillgång till så många spel att vissa helt enkelt glöms bort en aning.

De två andra spelen som jag hade med på listan behåller samma status nu som då och det handlar om Gustav Adolph the Great och Diplomacy. Jag har nämnt dessa spel även här i ett tidigare inlägg här och det förra spelet har bara öppnats och sorterats en aning medan det senare faktiskt har spelats en gång - dock knappast så som det är tänkt att spelas. Vi spelade det mer som om det vore en Risk-variant än ett spel om diplomati. Dessa spel fortsätter att vara poänglösa inköp även om jag är orubbligt övertygad om att Diplomacy faktiskt är ett underbart underhållande spel bara man spelar det på rätt sätt.

Cave Troll har ersatts på listan av Stargate SG-1, ett spel som egentligen hette Fleets och som sedan fick Stargatenamnet klistrat på sig och därefter anpassades en aning för att stämma in med det nya temat. Spelet är lite som Risk, fast i rymden, och det har aldrig spelats. Någonsin. Dels för att inte många jag känner tycker att spel av den typen är underhållande och dels för att de heller inte tycker om Sci-Fi och därigenom aldrig bekantat sig med TV-serien vars namn spelet bär. Sedan får man nästan lägga till två expansioner till HeroQuest också, Kellar's Keep och Return of the Witch Lord, som jag köpt på en auktionssajt men aldrig spelat med någon.

Så det är alltså listan över de spel som jag köpt som blivit totala floppar. Eller nja, jag kan inte ens säga det heller eftersom det krävs att ett spel faktiskt spelas för att det skall bli en flopp och det närmaste vi kommer det är ju Diplomacy. Så detta är alltså listan över de spel jag köpt som visat sig bli meningslösa istället för meningsfulla. Så. Bättre. I övrigt tycker jag att de spel jag köper tas emot bra av mina vänner som jag spelar med, även om vi inte riktigt har samma preferenser alla gånger. Men Cartagena har spelats ett antal gånger, Batavia likaså. De senaste inköpen, Red November och The Adventurers: Pyramid of Horus gick hem bra också, det ena mer än det andra. Och vad beträffar Memoir '44 så har jag hittat en person som jag kan spela det sporadiskt med vilket gör att även det spelet används då och då. Och de extra banorna till Formula Dé används också av och till.

Så mitt track record är inte helt värdelöst ändå.

Mitt liv som brädspelsfantast

Det är jobbigt att vara brädspelsfantast. Visserligen ligger jag i lä om man jämför med många andra eftersom min spelsamling inte är så stor, jag målar ingenting och köper nya spel sporadiskt. Men jag tänker på brädspel nästan hela tiden, på vilka jag vill spela, när man skulle kunna ha tid att spela dom, vilka man skall fråga och vilket nytt spel man skulle kunna tänka sig att köpa nästa gång.

Till exempel spelar jag Formula Dé med tre vänner minst sex gånger per år (ja, vi har ett årslångt mästerskap med poängräkning och tabeller och hela köret. Skratta gärna.), jag spelar Memoir '44 då och då med en och samma person där planen är att vi skall ta oss igenom grundspelet och tre expansioner - två gånger - och jag vill få igång en HeroQuest-kampanj mer än något annat just nu, samtidigt som jag helt snöat in på ett nytt spel som jag hemskt gärna skulle vilja köpa; Tannhäuser.

Men de problem som alltid uppstår när det gäller mitt brädspelsintresse är följande; hur skall man finna tiden till att spela så mycket som man vill, vem kan tänka sig att spela de spel jag köper tillsammans med mig (så att det ens är värt att införskaffa dom) och framför allt, har jag kapitalet till att bygga ut samlingen - egentligen? Så det är inte bara att köpa spel jag är intresserad av, jag vill ju att de skall användas också så de måste kunna tilltala åtminstone någon jag känner och som jag kan spela med regelbundet. Inte helt rätt, med andra ord. Visst, fler expansioner till HeroQuest vore kul, men de två jag redan köpt har samlat damm i två års tid nu och aldrig använts. Diplomacy har jag ägt lika länge, men det har vi bara spelat en enda gång eftersom man helst skall vara sju personer när man spelar och ingen är beredd att avsätta åtta timmar för ett enda spel. Stargate SG-1 och Gustav Adolph the Great har knappt ens öppnats eftersom ingen annan än jag (jo, kanske en) tycker om Sci-Fi och TV-serien Stargate SG-1 samt att Gustav Adolph the Great verkar vara så in i bomben invecklat. Warhammer Fantasy Battle har jag bara hunnit testa lite grand, så lite att bara en enda enhet hann dö - min general.

Dessutom har ju mina vänner egna liv vid sidan av sina arbeten och dom gånger vi träffas och spelar, vilket man måste förstå och acceptera. De kan inte - och vill inte - spela spel hela tiden på sina lediga stunder, och det vill inte jag heller. Jag har ju också andra intressen, som t.ex. teater. Och sedan skall man försöka skapa ledig tid åt olika turneringar i spel också och få tiderna att passa alla som man vill skall komma. Ett exempel är turneringen i bordshockey. Visserligen fick vi med fem deltagare, men två tvingades utgå i förtid och lämna walk over i sina resterande matcher, vilket naturligtvis inte är optimalt. Jag hoppas att vi skall kunna råda bot på det nästa gång men som sagt, det är inte bara att vara brädspelsfantast. Ibland önskar jag att fler jag kände var lika nördig som jag, men å andra sidan är jag tacksam för att de jag känner ändå vill spela så ofta som de vill. Jag älskar hobbyn som sådan och skulle inte vilja bli av med för vad som helst i världen. Att de ställer upp på mina påhitt och upptag över huvudtaget är en lycka bara det och det skall man vara nöjd med.

2011 in review

Det är ju på sin plats i sådana här tider att sammanfatta året som precis lämnat oss åt vårt öde med ett nytt. År, alltså. Det finns inte en TV-kanal, inte ett TV-program med självkänsla som inte gör en sammanfattning av året som varit, som inte gör en sorts Best of av vad man själv producerat under året. Allt skall sammanfattas och den eller det bästa skall utses i varenda bransch och kategori, priser skall delas ut och alla myser ikapp så gott de kan åt detta. Och eftersom jag inte vill förringa mina besökares behov av att få mysa tänkte jag härmed summera mitt eget 2011 - och det gör jag såhär:

Bra!

Vad då? Vill ni ha mer? Jaha, jaja. Då gör vi detta grundligt, om det skall vara på det viset. Året fick en fin inledning direkt efter nyårsafton då jag satt hemma hos en väns kollega i Sandviken och åt köttbullssmörgås. I flera dagar före detta (och i någon dag efteråt) satt jag hemma hos vännen och spelade TV-spel non-stop. Det var riktigt mysigt och trevligt. Men även denna minisemester skulle ta slut och då var det tillbaka till verkligheten på folkhögskolan i staden där jag bor. Där rullade allt på lika friktionsfritt som vanligt och skolkamraterna var oerhört trevliga att umgås med. Pricken över i:et var mitt fördjupningsarbete i historia om finska kriget 1808-09 och den efterföljande revolutionen som, på grund av överambitiös upphovsman, stannade först på tjugosju sidor.

Under våren skulle det dessutom ansökas till högskolor och universitet och undertecknad var inget undantag. Ungefär samtidigt som detta lyckades jag äntligen få min stora kärlek att inse att det var mig hon ville ha och inom kort flyttade jag in hos henne, så där lycklig i själen som bara jag kan bli. Tillsammans med henne arbetade jag fram en försörjningsplan för sommarmånaderna eftersom jag gått klart folkhögskolan med flaggan i topp och det bästa omdömet man kan få ("om jag inte ger dig godkänt i den här kursen kan jag inte godkänna någon annan heller"). Planen bestod av att dels söka sommarvikariat på äldreboende och, om inte det föll väl ut, söka sommarkurs på närbelägen högskola.

Jag fick båda. Under sommaren hade jag alltså full sysselsättning på äldreboendet, 25% inom handikappomsorgen (som jag haft sedan 2009) samt studier på helfart - allt som allt 225% sysselsättning. Och resultatet? Ett välfyllt konto. Och inte bara det. Jag fick även nyttiga erfarenheter av arbetet och sommarkursen gav mig tillfälle att fara till för historieintresserade så spännande platser som Gamla Uppsala, Sigtuna och Birka, allt medan solen sken för fulla muggar. Med andra ord var sommaren lika god mot mig som våren hade varit, även om min då nyblivna sambo firade vårt nya förhållande med att åka till Paris utan mig (men med min före-detta, märk väl) i tio dagar. Sommaren avslutades med glada besked i form av positiva antagningsbesked från samma högskola som arrangerat sommarkursen och lägenheten fylldes i slutet av augusti med mycket släkt och vänner för att fira min trettioårsdag. God mat och suveräna presenter i mängder gjorde att välmåendet bara ökade.

Hösten och vintern då? Jodå, den har varit upplyftande i och med att jag fick börja min utbildning på högskolan, som inkluderade fem veckors praktik på vad som populärt kallas för "fältet". Studierna har gått bra utan att jag behövt förta mig och praktiken var underbar. Dessutom hann jag och sambon med en veckända i London innan vintern slog till - om den nu gjort det alls i år. I London gick vi på musikal, såg film på bio, åt och drack gott och hade det allmänt jättebra. Så bra, faktiskt, att fler resor genast började planeras in för framtiden.

Under vintern blev min bror far för första gången i sitt liv, vilket var en oerhört rolig och surrealistisk känsla. På något sätt känns det som att man levt med hans sambos graviditet lika länge som honom och att man väntat lika länge som dom och om jag blev så glad som jag blev så kan man föreställa sig hur glada dom måste ha blivit. Som om inte detta var nog meddelade min äldre bror och min barndomsvän att även dom skall bli fäder, om än en bit in på det nya året. Snart är man således ensam i vuxenlivets mörka och barnlösa utkanter, men det blir väl ändring på det med, vad det lider.

Sedan kan en sammanfattning av året inte vara komplett utan att ta upp vår brädspelsförening, som lever och mår väl. Inte nog med att vårt interstadsmästerskap i motorsportsimulator såg oss spela fler lopp än någonsin annars så fick föreningen äran att vara en av arrangörerna under Sveroks spelvecka som stod som värd för ett SM-kval i kunskapsspel. Innan året var slut hade föreningen dessutom arrangerat mästerskap i bordshockey och en äventyrsdatorspelsafton. Med andra ord har aktiviteterna varit många och lyckade.

Dessutom höll barngruppen, som jag och sambon är ledare för, föreställning för släkt och vänner i början på december. vi har jobbat med dom i tre terminer nu och med denna föreställning sedan i höstas - och dom var hur duktiga som helst! Det var så roligt att se dom på visa vad dom kunde på den där teaterscenen inför fullsatt publikläktare. Det var nästan så man ville gråta en skvätt, så stolt kände man sig. Till våren tar vi nya tag med gänget och jobbar på något nytt projekt.

2011 har med andra ord varit ett otroligt bra år för undertecknad, till skillnad från 2010 som bland annat inbegrep yttre påverkan av personer som jag lyckligtvis inte har kontakt med längre. Men de sista månaderna av det året gjorde att 2011 fick en riktigt bra början.

Och planen för 2012? Mer utlandsresor (minst två), fortsatta studier, mer sommarvikariat, fler spelaktiviteter med föreningen och så får vi se om det kan bli något med den där boken som man gått och pratat om i snart två år. Och vem vet, det kanske blir hus och barn också?

Men bäst av allt med 2011? Jo, förlovningen med den stora kärleken. Det är oslagbart.

Då var det dags igen

Idag är det den första januari 2012. Det är alltså första dagen på det nya året och jag vet inte hur det är med er andra, men jag måste alltid ha en inkörsperiod innan det nya årtalet sitter som en reflex i ryggmärgen. Men det är inte bara dags för ett nytt år igen, det är även dags för ännu en Daniel Sundström-blogg. Det var säkert ett helt(!) halvår sedan sist, men innehållsmässigt lär det knappast bli några större förändringar den här gången.

Egentligen vet jag inte varför den här bloggen har skapats. Jag har ju inte så mycket att säga nuförtiden, så det känns på något sätt lite överflödigt med ett sådant här verktyg. Men kanske kan mina skriverier roa någon och ge lite tidsfördriv emellanåt. I sådant fall är man mer än välkommen att kommentera det som skrivs, så blir det lite roligare för alla inblandade (mest mig).

Så vad kan ni som läsare förvänta er att finna här då? För enkelhetens skull väljer jag att sammanfatta det som "reflektioner om tingen i sig", men mest bara för att jag skall kunna komma undan med ett svar som inte inbegriper orden "jag vet inte". Sedan får vi se hur länge jag tycker att det finns någon mening med detta och hur länge jag därmed orkar härda ut. Men vem vet, vi kanske sitter här om två år och inser att bloggen lever och mår bra? Vi kan väl alltid hoppas.

Under tiden så tycker jag att ni alla kan fatta era händer tillsammans med mig så gör vi den här resan tillsammans, som ett enda stort och mysigt kollektiv.

Puss på er!